Jag fattar inte vad det är med mig...
Jag känner mig tom inuti, ihålig.
Något måste vara fel, något är fel. Och jag vet inte vad det är.
Jag vill inte gå upp på morgonen.
Jag vill inte träffa människor.
Jag vill inte gå ut och möta världen. Helt själv.
För det är verkligen så det känns, jag är helt själv, i den här mörka kalla världen. Helt själv.
Något fattas...
Något jag aldrig haft eller något jag har tappat fattas. Och jag vet inte vad det är.
Något som får mig att vilja. Det finns inte där. Och utan det orkar jag inte.